josefin gustafsson

gått lite mer än två veckor sen vi flyttade in nu. jag tycker fortfarande att det är jobbigt, konstigt och allt det där men det börjar faktiskt att bli bättre. okej, jag kan fortfarande får mina stunder då det enda jag vill är att åka hem till mamma och pappa och hoppas på allt ska bli som det alltid vart innan allting hände. men som sagt det börjar bli bättre nu. det värsta är när familjen har vart här och sen ska dom åka hem och jag ska stanna kvar. varför får inte jag följa med? känns jätte konstigt. men det bli bättre och bättre. skönt det annars skulle det varit väldigt jobbigt. pratat med johanna på jobbet om det här och hon sa att hon hade det lika jobbigt när hon flyttade hemmifrån. seperationsångest är det. det tog två månader för henne att verligen känna sig hemma i lägenheten. så jag ska ge det en ärlig chans. har gått lite mer än två veckor nu och det börtjar redan kännas en aning bättre så jag hoppas att det bara blir bättre och bättre nu.