josefin gustafsson

gick in på mac beth gratis igår på grund av att jag bor i samma hus. åt god mat, fick jordens magkramp så att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. lyssnade på ett jazz/blues band från los angeles. gick hem och drömde om kent hela natten. vill att det ska va så som jag drömde, att jag är bästis med alla i kent, att de kommer hem till mig och spelar igenom alla låtar på den nya skivan innan den släpps. oh vill det så gärna!!! längtar till i höst, då släpps deras nya skiva och det kanske kommer till mitt vardagsrum och spelar igenom alla låtar. man kan alltid drömma och hoppas :)

veckorna går så fort, helt plötsligt är de onsdag igen. tyckte att det nyss var lördag. well tiden går väl fort när man har roligt. folk brukar ju säga det men tiden går ju fast man har tråkigt.


idag är de en massa tvätt o strykning som gäller. kläder ska vikas och jag ska leka den roliga strumpleken.
REGLER för strumpleken:
den personen som parar ihop flest strumpor vinner.
ett par strumpor är ett poäng, väldig skojfrisk lek.


ikväll ska jag umgås med mamma, kanske åka en sväng till tuna park kila in på plantaget också och kolla på blomlådor till ballkongen och loftet. måste köpa någon färg grann blomma till vardagsrummet, har nästan bara gröna växter hemma. i varje fönster står de minst en blomma men jag har ingen blomma med någon färgklick på.

varför?

trodde det kunde bli lite mer post och roliga brev såhär när man flyttat hemmifrån men tydligen vart det inte så. det kom tre brev idag. alla tre var till björn, inte ens ett litet brev fick jag. när jag bodde hemma var det bara mamma och pappa som fick post. när jag någon gång var hundrade år fick något intressant var jag överlycklig. är det medningen att det ska vara så nu också? kommer jag aldrig få bli en sån där person som får mycke post?

well får se imorgon om min tur med posten har vänt. det får vi verkligen hoppas för jag tycker om att få post. men måste bara avslöja en hemlighet, jag blir skit rädd när brevbäraren postar in breven i luckan på dörren. det låter ju som att det är någon som gör inbrott, blir precis lika livrädd varje gång posten trillar in genom dörren.

malin och jessi kommer över vid fem tiden. vi är glada och förväntasfulla. det kommer bli en bra kväll det här kände jag redan på morgonen. och det vart det! :) oj så kul vi hade, men sanningen är den att vi är faktiskt inte arton längre, vi har blivit äldre och det medför några saker. till exempel, det är inte lika kul att gå ut på krogen längre, det är hundra gånger roligare på förfesten och denna gång var vi hemma hos mig. vi dunkade på med all sorts musik. vi dansade, vi sjöng och hade allmänt tok roligt. TACK för en tokig kväll, nästa gång stannar vi på förfesten coh struntar i krogen.

såg precis harri mänty glida in på pressbyrån här uppe vid tågstation och köpa en aftonbladet. jag sken upp som en sol och försökte att inte glo alldeles för mycket. gick i och för sig inte att undvika så där står josefin och glor som en apa medan söta harri i lugnan ro köper sig en tidning och en dosa snus.

jag log hela vägen hem från pressbyrån. det roligaste var att jag precis innan jag vände kursen mot pressbyrån satt på min ipod med kent på högsta volym sen glider harri snyggt förbi där inne. roligaste händelsen på länge! :)

"betyder ett mirakel inget alls?"

:)
josefin är glad, hon ska gå och sätta sig på den soliga ballen (ballkongen) och äta frukt och läsa de tidningar hon till slut valde inne på pressbyrån.



adjö :) woooho!

gått lite mer än två veckor sen vi flyttade in nu. jag tycker fortfarande att det är jobbigt, konstigt och allt det där men det börjar faktiskt att bli bättre. okej, jag kan fortfarande får mina stunder då det enda jag vill är att åka hem till mamma och pappa och hoppas på allt ska bli som det alltid vart innan allting hände. men som sagt det börjar bli bättre nu. det värsta är när familjen har vart här och sen ska dom åka hem och jag ska stanna kvar. varför får inte jag följa med? känns jätte konstigt. men det bli bättre och bättre. skönt det annars skulle det varit väldigt jobbigt. pratat med johanna på jobbet om det här och hon sa att hon hade det lika jobbigt när hon flyttade hemmifrån. seperationsångest är det. det tog två månader för henne att verligen känna sig hemma i lägenheten. så jag ska ge det en ärlig chans. har gått lite mer än två veckor nu och det börtjar redan kännas en aning bättre så jag hoppas att det bara blir bättre och bättre nu.